IFRS 17 Försäkringsavtal

Kort om den nya standarden

IFRS 17 innehåller regler om klassificering, värdering, redovisning och tilläggsupplysningar avseende försäkringsavtal, och syftar till att bidra till att redovisningen ger en mer rättvisande bild av försäkringsbolagens ställning och resultat samt att ge bättre jämförbarhet med redovisningar i andra branscher och länder.

Standarden ska säkerställa att relevant information lämnas i årsredovisningar som på ett tillförlitligt sätt representerar försäkringsavtal. Denna information ska ge användare av årsredovisningen ett bra underlag för att bedöma vilken effekt försäkringsavtal har på företagets finansiella ställning, resultat och kassaflöden.

Det innebär bland annat att försäkringsskulderna beräknas med uppdaterade uppskattningar av diskonteringsräntan och på biometrisk basis. Principerna för redovisning av intäkter och kostnader är desamma som i IFRS för andra branscher.

Precis som övriga IFRS-standarder är IFRS 17 principbaserad, vilket ger större utrymme för bedömningar.

Tillämpning av IFRS 17 

IFRS 17 ska tillämpas av alla företag som redovisar enligt IFRS. Dock har Finansinspektionen infört ett undantag från tillämpning av IFRS 17 i juridisk person för försäkringsföretag och ett frivilligt undantag från tillämpning av standarden i juridisk person i kreditinstitut och värdepappersbolag. Motsvarande frivilligt undantag från tillämpning av IFRS 17 återfinns i RFR 2.

Ett företag ska tillämpa IFRS 17 på

• försäkringsavtal, inbegripet återförsäkringsavtal , som det utfärdar,
• återförsäkringsavtal som det innehar, och
• investeringsavtal med diskretionära resultatandelar som det utfärdar, förutsatt att företaget även utfärdar försäkringsavtal.

Standarden specificerar också mer i detalj på vilka typer av kontrakt IFRS 17 inte ska tillämpas.

I dib finner du ett digitalt uppslagsverk och interaktiva checklistor för IFRS. Prova dib idag.