Vad är hållbarhetsrapportering?

Hållbar utveckling handlar om utveckling som omfattar de tre dimensionerna av FN:s hållbarhetsmål. För att skapa en hållbar utveckling måste världssamfundet arbeta inom tre områden:

• Klimat och miljö
• Ekonomi
• Sociala förhållanden

Hållbarhetsrapportering ger information om hur företaget bidrar till hållbar utveckling, och inkluderar både hur företaget påverkar miljön och hur miljön påverkar företaget. Hållbarhetsredovisningen omfattar miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning. Denna typ av rapportering kallas även för ESG-rapportering, där ESG står för Environmental, Social and Governance.

En bra hållbarhetsredovisning från företagen är nödvändig för att aktörer ska kunna bedöma vilken påverkan företaget har på samhället och miljön runt omkring och hur hållbarhet påverkar företagens riskbedömningar och beslutsprocesser. Information som tillhandahålls bör vara väsentlig, relevant, konsekvent och jämförbar. Det finns också ett behov av kvantitativ information som kan mätas och bedömas över tid.

Hållbarhet har traditionellt sett definierats som «icke-finansiell» rapportering.

FN:s mål för hållbar utveckling

FN:s mål för hållbar utveckling  är världens gemensamma arbetsplan för att utrota fattigdom, bekämpa ojämlikhet och stoppa klimatförändringarna senast 2030. Dessa mål för hållbar utveckling är mycket relevanta för styrelsernas strategier, och de bör diskutera hur företaget påverkar sin miljö (impact) och hur miljön påverkar företaget (risk). Hur påverkar målen för hållbar utveckling företagets lönsamhet.

Regeringen har lagt fram miljömål  för Sverige som en viktig utgångspunkt för Sveriges nationella genomförande av FN:s Agenda 2030 med sina globala mål för hållbar utveckling.

Taxonomi för hållbara investeringar

För att nå EU:s klimatmål och målsättningarna inom den gröna given behöver investeringar i större utsträckning styras mot hållbara projekt och verksamheter. En grundförutsättning för detta är att investerare, företag och beslutsfattare kan identifiera och jämföra investeringar utifrån gemensamma definitioner av vad som är hållbart, därav etableringen av ett klassificeringssystem för miljömässigt hållbara verksamheter, en grön taxonomi.

Taxonomi­förordningen, som antogs i juni 2020, utgör en ramreglering för att avgöra vilka ekonomiska verksamheter som ska anses vara miljömässigt hållbara i taxonomin. För att en viss ekonomisk verksamhet ska klassificeras som miljömässigt hållbar så ska den bidra väsentligt till ett eller flera av sex fastställda miljömål (se nedan), inte orsaka betydande skada för något av de övriga målen, samt uppfylla vissa minimikrav inom hållbarhet.

Taxonomin omfattar följande miljömål:

1. Begränsning av klimatförändringar
2. Anpassning till klimatförändringar
3. Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser
4. Övergång till en cirkulär ekonomi
5. Förebyggande och kontroll av föroreningar
6. Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem

Villkoren för ”väsentligt bidrag” och ”betydande skada” för olika ekonomiska verksamheter specificeras närmare i en första delegerad akt genom så kallade tekniska granskningskriterier. Denna första delegerade akt antogs av EU-kommissionen i juni 2021 och ska tillämpas från och med 1 januari 2022.

Regeringen har lämnat en proposition till riksdagen med förslag till vissa lagstiftnings­åtgärder som bedöms nödvändiga för tillämpningen av taxonomi­förordningen i Sverige. Lagförslagen är inte kopplade till den delegerade akten för klimatmålen och behandlar inte frågan om vad som är miljömässigt hållbart.

Framöver väntas EU-kommissionen anta fler delegerade akter med tekniska granskningskriterier för ytterligare verksamheter och fler av taxonomins miljömål.

Taxonomin – Konsekvenser för svenska företag

Genom taxonomin kommer fler investerare att få upp ögonen för svenska företag som ligger långt fram i omställningen till en mer hållbar ekonomi och flertalet svenska bolag kommer att gynnas av detta.

Taxonomiförordningen handlar om krav på hållbarhetsinformation och lagkravet omfattar formellt:

• EU och enskilda medlemsstater omfattas vad gäller åtgärder som antas för att fastställa krav på finansmarknadsaktörer eller emittenter med avseende på finansiella produkter och företagsobligationer som tillhandahålls som miljömässigt hållbara.
• Finansmarknadsaktörer som tillhandahåller finansiella produkter inom EU: Finansmarknads­aktörer som erbjuder miljömässigt hållbara finansiella produkter ska informera om hur stor andel av produkten som är investerad i miljömässigt hållbara verksamheter enligt taxonomin. Finansmarknads­aktörer som inte erbjuder sådana produkter ska informera om det.
• Större företag som omfattas av EU:s minimikrav för direktivet för hållbarhetsrapportering (dvs. företag av allmänt intresse (PIE) med fler än 500 anställda) ska ange hur stor del av deras verksamhet som är förenlig med taxonomin.

I praktiken kommer detta påverka ett stort antal företag vars värdepapper ingår i de aktie- och obligationsfonder som omfattas av lagkravet. Likaså förväntas kravet på större företag att redovisa sin verksamhet att spilla över på mindre företag.

Agenda 2030 – globala mål för hållbar utveckling – Svenska FN-förbundet